Jag är kändis och knähund

Jag är i tidningen http://www.expressen.se/husdjur/1.549047/lasarnas-husdjursbilder?entryId=367220&image.arcive.page=5

Matte skickade in, tror ni att hon valde den bästa bilden på mig? Näpp, utan en knasbild. Varför är mattar så?

Men lite stolt är jag för att jag är kändis undra om Doggywood ringer?

Jag försöker att förklara för min morrmorr att jag är en liten flikka, men hon säger att jag inte är det. Bara för att bevisa det så satt jag i hennes knä häromdagen. Titta!!

Hon frusta och stånka och ropade på matte som inte hjälpte henne alls utan skrattade och hämtade kameran. Idag har morrmorr åkt hem och det känns lite tomt i magen faktiskt...När vi kom hem hittade jag massor med småsmå djur som jag tryckte nosen mot, det kittlade konstigt och sen nöp dom mig i näsan, otäckingar!! Matte hittade en snok, ha hon som kallar mig för storsnok, då var nog den där en minisnok.

Utställning

Nu har vi varit på utställning fast på ett annat ställe, Älvsjömässan. Matte virrade runt i morse och fixa och dona med utställningsvagnen (en gammal DraMaten som jag har snott, lånat av svärmor)
Morrmorr och lilla hussen var med. Vi träffa SnyggJago, BråkSotos och en jättearg tant som heter Azurra. Och en massa andra hundar. En bodde prcis vid mig han heter Lotus, mmm goding.
Jag fick ett andra pris och ett blått band men matte tyckte att kritiken var bra ändå så hon skriver den här.
8 months old. Corr.size. A little bit light construction. Excellent skull and stop. Muzzle not strong enough. Corr. neck. Topline not the maximum. Corr bones. Good angulation and tail. In movement in the forequarters the shoulder not correct enough. Good character. Promising.

Matte retar mig lite för att jag inte har tillräckligt stark näsa men snygg svans. Fast domaren sa till mamma att jag behöver växa på mig lite men att det fanns gott hopp för framtiden.
Morrmorr var så stolt över mig för at jag var såååå snäll när matte sprang runt och handlade. Tror Ni att jag fick någon god kaka för det, näpp. För att det var chokladkaka, varför envisas dom med att ta med kaka som inte jag kan äta.
Men vet Ni vad jag fick av matte....en spårsele, lina och två fällar varav en rosa som lilla hussen valde. Tack!!

Orm

I morse när vi var ute så såg vi en sån där långsmal som ser ut som min svans. Den hade gula prickar vid öronen, snyggt, kanske jag också ska skaffa mig. Men sen när vi var ute efter lunch och var nästa hemma, då blev det fart på matte (annars tycker jag inte att hon är så snabb). Jag fick gå in och sen sopa hon igen dörren med mig kvar på insidan, mystiskt. Nåväl jag gick och hämtade ett ben och la mig i hallen. Hon kom snart tillbaka, hon hade tagit kort på en orm, kul att ta kort på. Hon kunde ju ha tagit på mig istället.



Den ena pälstofflan har börjat psyka mig. Han ligger en bit ifrån när jag ska äta och jamar. (Bra att det blir lite konkurrens, hon äter bättre då) Jag brukar försöka nypa han i svansen när han går förbi, och då låter han så där fånigt gnälligt igen.
Matte börjar bli opålitlig, när vi är ute i godan ro så är hon bara borta!!! Jag får använda all min noskraft för att leta rätt på henne (hon kan ju gå vilse). Och så står hon och trycker bakom ett träd, hissen går lixom inte ända upp där tror jag. Husse och lilla hussen försökte också det härom dagen men det var plättlätt. Husse stod och visslade och den lille kan ju aldrig vara tyst så det var ju motorväg lixom.
Ibland rusar hon som en skadad vattenbuffel rakt upp i skogen, man får pinna på lite för att ha koll.
I morgon kommer mattemamman, hoppas att hon är lite smartare.......

Dagis

Strega: Jag har undrat vart lillhusse tar vägen på dagarna, nu vet jag. Han är på dagis. Där var massor av små människor som klappade mig och som verkade rätt roliga. Men det roligaste var att min lillhusse var så stolt. Han tycker att han har den finaste hund i världen, och det är ju sant!

På bilden försöker han att locka mig därifrån, jag ville ha mellis först innan vi gick.

Idag när matte och jag var ute och gick så lyfte hon upp mig jättesnabbt. Jag trodde att det var för att jag tidigare hade slickat på en död kopparorm, men icke. Där på vägen låg en iallrahögsta grad levande orm med snygga ränder på ryggen. Han stirrade på mig som om han skulle äta upp mig, jag var glad att matte räddade mig.

Idag har jag nosat på en av de sura pälstofflorna som också bor här, hon luktade ungefär som en gammal pälstoffla men verkade rätt snäll.